Dag 10 - 14 juli

Klockan ringer 8.00 och strax därefter börjar vi bädda upp för sista gången denna resa. Vi inser att bådas lakan är lätt fuktiga i nedre delen men i det för I NATT SKA VI SOVA I RIKTIGA SÄNGAR!! Vi kissar, handlar bensin, handlar frukostfrallor och  sen är vi redo för avfärd. Nemo startar på andra försöket och kan ni tänka vi backar ut från bryggan. Andra gången på 9 dagar som backen används. Vi käkar frulle medan vi går  och sedan väntar några timmars motorgång till vi når Södertälje kanal. Vädret är mycket växlande. Från att ha stått och styrt i enbart underkläder på grund av extrem hetta till att ha hela seglarställsmunderingen på för att det regnar, på en halv minut. Så här växlar det fram och tillbak hela dagen. Värsta regnskuren kom precis vid Igelstabron innan Södertälje då Jenny så lägligt var inne i ruffen. Det är ju onödigt om båda blir blöta så Betty fick ensam se ut som en dränkt katt.

Vakthavande styrman käkar 2 dagar gamla ostbågar medan 

styrningen sköts med vänsterbenet och det småregnar.

Vi går under diverse broar och när vi kommer fram till slussen är det en stunds väntetid. Vi lägger till vid en brygga och nemo dör. Betty tar tamparna i land  (lägger fast förtampen i benet) och Jenny försöker starta nemo. Vi käkar lunch bestående av tonfisk i tomatsås, knäckebröd, äpple och varm oboy (fast kall). 

Förtampen fastlagd på Bettys ben.

På en skylt syns en text om att nästa slussning är om 5 minuter. Vi gör oss redo och går in i slussen. Nemohelvetet dör och vår plan om att ligga längst bak i slussen gick i stöpet, vi fick ligga i mitten. Eftersom vi är vana slussare vid det har laget så var vi beredda på både svallvågor och myckt tryck på förtampaen. Jenny sätter fast aktertampen och börjar med projekt ”starta nemo”. Döm om vår förvåning när slussningen är klar utan att vi märkt något. Inget svallande vatten eller dunsande i slussväggen. En snubbe i en gul båt var ensam i båten och la inte ens fast tamparna under slussningen ”Lyx att lägga fast” sa han. Vi tuffar vidare och Jenny räknar distans och beräknar en restid på 3 timmar till Ekerö. Dock hade hon missat detta med skalan och räknat en halv distans som en på flera ställen så ca 2 timmar tog det innan vi nådde hemmahamnen Ekerö. Från ingen stans dök också grabb-båtarna upp som Jenny letat efter hela resan. Det var tydligen i Stockhom skärgård som de fanns och inte i PRO-Göta kanal.

På bryggan stod välkomstkommittén och bjöd på skumpa, mackor, juice och godis.  Bella blue´s besättning är sjukt trötta, kissenödiga, hungriga men samtidigt stolta, nöjda och lyckliga för en fantastisk resa. Det bästa är, som vi brukar säga, att vi lärt oss så mycket. Med många nya minnen i bagaget vill vi tacka er för visat intresse och på återseende!

Del av välkomstkommittén + de förlorade döttrarna.