Här är vi, redo som få, flytvästar på och allt :)
Då var det äntligen dags. Efter månader av planerande, packningslistskrivande och slutligen packande är vi framme vid dagen D. Det är dags att lämna den trygga bryggan vid Blåsut i Vänersborg och bege oss ut på den långa resan mot målet, Ekerö. När bilen stannat och vi kliver ut och ser båten var vår första tanken, vad i helvete har vi gett oss in på? Båten som fått namnet S/Y Bella Blue är pytteliten och det är i den vi ska korsa den farliga storsjön (Enligt pålästa pappor) Vänern i. Jennö kan inte sluta skratta. Medan Gerry och Ulf från varvet fixar de sista bitarna med motorn, som genast döps till Kapten Nemo och stagen börjar vi under glada skratt bära vår packning mot båten. När bryggan är full inser vi att det kommer att bli trångt, väldigt trångt. All mat och byssa-saker stuvas ner i byssan, som består av en lödda i sittbrunnen. Alla bra-att-ha-prylar som nödraketer, paddlar, ankare, extra tamp m.m stuvas i pryl-lådan som är på andra sidan av sittbrunnen. Bensintank, bensindunkar och oljeflaskor stuvas i den tredje och sista lådan i sittbrunnen, Nemo-lådan. Resten av alla saker ska alltså in i den ytterst minimala ruffen. Den stora frågan är var vi ska få plats.
Stagsäkring av Ulf (tack, de sitter ännu ;) )
Av säkerhetskäl satsar vi på att äta i land en sista gång på den här sidan Vänern. Det blir pizza på en pizzeria med det passande namnet Bellas pizzeria. Därefter får vi en genomgång av Allan om vilken väg vi bör ta till Sjötorp. Han tipsar också om en lugn gästhamn ca. 3 timmar norr om Vänersborg. Tack Allan för detta!
Avskedskommittén är samlad på bryggan, båten är lastad till brädden, allt småfix är fixat och vi är redo, eller? I vilket fall, nu finns ingen återvändo. Gerry ska hjälpa oss att starta Nemo för första gången och då händer nåt, snöret man ska dra i fastnar i yttersta läget och åker inte in igen. Det blir till att lyfta av "huven" och då visar det sig att en kugge i det vita kugghjulet ofinns. För er som är insatta i honda-utombordare förstår nog precis, för er andra kan demonstrationer ordnas. Det vi är lyckligt ovetande om är att just detta kugghjul kommer att ge oss stora problem framöver. Nemo går i alla fall igång efter ett par försök, alla i avskedskommittén kramas hej då och vi ska ge oss iväg. Efter en minst sagt enastående avgång med endast 2 kollisioner med andra båtar är vi på väg.
Avskedskommittén fr v. Gerry, Ulf, Allan, Petra, mamma och Josefin
Vårt första hinder är en järnvägsbro ca, 5 minuter från bryggan. Vi missar den första broöppningen på grund av den enastående avgången och får vänta på nästa. Under tiden tränas manövreringar, vilket alla som skådade avgången tyckte var nödvändigt. När vi sen ÄNTLIGEN lämnat pirarna vid Vänersborg så satte vi segel och insåg att på Vänern blåser det från tre olika håll samtidigt, vågorna kommer från ytterligare tre olika håll, en J11 är inte samma som en tremastad skonare och att samtliga lysbojar ofinns (det är inte helt sant, vi hittade en av alla 180 vi egentligen skulle ha sett, å den fanns vid Mariestad, för er intresserade så återfinnes den strax innan den 20 sb/bb prickparen vid infarten in till Mariestad).
Betty tränar manövrering och lär känna Nemo (observera den välkända koncentrations minen)
Jennö förbereder för segelsättning i väntan på broöppning
Japp, så vi kajkade runt guppandes som en vante i en torktumlare och jag (Betty) blev självklart sjösjuk! Mer än tio års skutsegling har gett mig ingenting i den frågan.
Att bege sig ut på fördäck för att sätta är ingen hit, så Jennö löste det hela genom att lägga sig på kappen.
Sen insåg vi att trotts många fina slag (det ÄR ju som att vända med en optimistjolle om ni förstår vad jag menar) så kom vi ingenstans, speciellt inte med våra nattseglingsplaner. Bärga, starta motorn och gå norrut.
Kikaren fungerar bara på "ett öga" (containerfynd efter att Bengha slängt den från Westkust)
Det lutar, sb/bb sockarna är på och vågorna bryter över fördäck mot Jennö
Några intressanta incidenter senare (där Betty fick dagens tabbe pris) så navigerade vi oss in bland vassen in i Dalbergså. Förtöjning vid gästbryggan med alla andra lockade inte, liksom alternativet många andra föredrog, styra upp fören rakt in i vassen och sen vara parkerade (?). Vi hittade en egen brygga med en soffa på, så klockan 23.00 låg vi väl förtöjda. Inom 15 minuter låg vi nerbäddade och huttrandes i kojerna.
Mot Dalbergså för förtöjning
Det var smalt för att komma till Dalbergså (därav att jag ser så sanslöst arg/koncentrerad ut) , vågorna kom rullandes akter ifrån (därav att jag håller mig i bommen).
Dagens väder: molnigt, vågigt (både vattnet och av oss), varmare i vattnet än ovan, vindstyrka ca 5-8 m/s (kanske, vi är inte så bra på att uppskatta och det enda hjälpmedel vi har är en vindex som inte är till nytta för styrke mätningar).
Dagens märkligaste: inseglingen till Dalbergså (vilket var att köra rätt in i vassen och inte alls såg ut att vara en körbart).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar